Ad absurdum – betydelse och ursprung
Ad absurdum är ett latinskt uttryck som betecknar ett resonemang som drivs till det orimliga.
Ad absurdum betyder 'till det orimliga' eller 'till det absurda' på latin. Uttrycket används oftast i den längre formen reductio ad absurdum, en argumentationsform där man visar att ett antagande är falskt genom att härleda en orimlig eller motsägelsefull slutsats ur det.
Betydelse
Uttrycket ad absurdum används i svenska för att beskriva att ett resonemang eller en utveckling drivs ända till det orimliga eller meningslösa. När något drivs ad absurdum följs en tankegång eller princip konsekvent tills den leder till en slutsats som är uppenbart orimlig.
Den vanligaste formen är reductio ad absurdum, som betecknar en argumentationsform inom logik och filosofi. Man antar att ett påstående är sant, följer dess logiska konsekvenser och visar att dessa leder till en motsägelse eller något uppenbart falskt. Därmed har man indirekt bevisat att det ursprungliga påståendet är falskt.
Uttrycket förekommer även i vardagligt språk, ofta i betydelsen att en princip eller regel tillämpas så långt att resultatet blir löjligt. Tonvikten ligger då mindre på strikt logik och mer på att belysa orimligheten i ett resonemang.
Ursprung
Uttrycket kommer från latinet. Ad betyder ’till’ och absurdum betyder ’det orimliga’ eller ’det absurda’, av absurdus, ’orimlig’, ’dum’. Hela uttrycket kan alltså översättas med ’till det orimliga’.
Den fullständiga formen reductio ad absurdum betyder ordagrant ’återförande på det orimliga’. Metoden har använts sedan antiken och är vanlig inom filosofi, matematik och vardagliga resonemang. Inom matematiken används principen i indirekt bevisföring, där man antar motsatsen av det man vill bevisa och visar att antagandet leder till en motsägelse.
Exempel
- Han drev hennes argument ad absurdum genom att peka på vad det skulle innebära i praktiken.
- Om regeln ska gälla utan undantag kan den drivas ad absurdum – då får ingen ens plocka upp sitt eget skräp.
- Filosofen använde en reductio ad absurdum: han antog att motståndaren hade rätt och visade att detta ledde till en självmotsägelse.
- Kravet på total effektivitet kan drivas ad absurdum, så att ingen längre får vila.
Liknande uttryck
På svenska kan man uttrycka samma sak med att driva något till absurditet eller föra resonemanget in absurdum. Även formuleringen spetsa ett argument fångar tanken att skärpa ett resonemang tills dess konsekvenser blir tydliga.
Närliggande är också indirekt bevisföring, som är den matematiska termen för metoden. Inom argumentationsläran kan reductio ad absurdum ibland förväxlas med retoriska knep som överdrivna jämförelser, men dessa är inte samma sak som den logiska metoden.
Vanliga missförstånd
Ett vanligt missförstånd är att ad absurdum skulle betyda att man förlöjligar en motståndare. En korrekt reductio ad absurdum bygger på logiska slutledningar: det är konsekvenserna av antagandet, inte personen, som visas vara orimliga. Om överdrivna eller snedvridna jämförelser används i stället för logiska steg är det inte en giltig reductio.
En annan förväxling gäller ordet absurd i sig. I vardagligt tal betyder absurd ungefär ’galen’ eller ’löjlig’, men i uttrycket ad absurdum handlar det om logisk orimlighet – en slutsats som står i motsägelse till kända fakta eller till antagandet självt.
Vanliga frågor
Vad betyder absurdum?
Absurdum är en latinsk form av absurdus, som betyder 'orimlig' eller 'dum'. I uttrycket ad absurdum står det för 'det orimliga'.
Vad är skillnaden mellan ad absurdum och reductio ad absurdum?
Ad absurdum betyder 'till det orimliga' och används ofta i vardagligare bemärkelse. Reductio ad absurdum är den fullständiga termen för den logiska argumentationsformen, 'återförande på det orimliga'.
Används ad absurdum inom matematiken?
Ja, principen används i indirekt bevisföring: man antar motsatsen av det som ska bevisas och visar att antagandet leder till en motsägelse.
Källor
- Wikipedia: Reductio ad absurdum
- Kunskapsbladets redaktion – så kontrollerar vi uppgifterna