Vad betyder resiliens?
resiliens
substantiv, oräknebart
Resiliens är förmågan att hantera störningar, svårigheter och påfrestningar – till exempel genom att motstå dem eller återhämta sig och utvecklas efter dem. Ordet används om såväl människor som system och organisationer.
Hennes resiliens gjorde att hon kunde resa sig igen efter motgångarna.
Betydelse
Resiliens betyder förmåga att hantera störningar genom att till exempel motstå dessa eller utvecklas som svar på dem. Ordet används i flera sammanhang, ofta med något olika tonvikt.
- Om människor: en psykisk egenskap – förmågan att stå emot, återhämta sig från och växa vidare efter svåra situationer, motgångar eller påfrestningar.
- Om system och organisationer: ett systems uthållighet eller tålighet, alltså förmågan att fungera och anpassa sig trots störningar. Ett företag eller en organisation kan sägas ha hög resiliens om den klarar kriser och förändringar.
Exempel
- Barn som växer upp under svåra förhållanden kan ändå utveckla stark resiliens.
- Företagets resiliens prövades under krisen, men verksamheten kom tillbaka starkare.
- Resiliens handlar inte om att aldrig falla, utan om att resa sig igen.
- Träning och goda relationer kan stärka en persons resiliens.
Nyanser
Resiliens är inte samma sak som att vara oberörd eller att aldrig må dåligt. En person med god resiliens kan mycket väl reagera starkt på svårigheter – det avgörande är att hon eller han hittar vägar att hantera situationen och gå vidare. Ordet betonar ofta både motståndskraft och förmåga till utveckling, inte bara att överleva.
Begreppet används flitigt i psykologi, arbetsliv, ledarskap och samhällsplanering. I arbetslivssammanhang talar man ofta om att bygga resiliens hos individer och organisationer för att klara förändring och press.
Synonymer och motsatsord
Närliggande ord är motståndskraft, tålighet, robusthet, seghet och återhämtningsförmåga. Inget av dem täcker helt ordets dubbla betydelse av att både stå emot och utvecklas. Motsatsen är bräcklighet eller skörhet – att lätt knäckas av påfrestningar.
Ursprung
Ordet kommer via engelskans resilience från latinska resilire, ’studsa tillbaka’, en sammansättning av re- (’tillbaka’) och salire (’hoppa’). Bilden är att något som utsätts för tryck fjädrar tillbaka i form igen.
Vanliga frågor
Vad menas med resiliens?
Med resiliens menas förmågan att hantera störningar och svårigheter, genom att motstå dem eller utvecklas som svar på dem. Om en person handlar det om psykisk motståndskraft och återhämtningsförmåga.
Kan man säga resilient på svenska?
Ordet <em>resilient</em> förekommer på svenska som ett nyare lånord, men det är ännu inte etablerat i svenska ordböcker. Det etablerade svenska ordet är substantivet <em>resiliens</em>; i etablerad svenska uttrycker man i stället att någon eller något är motståndskraftigt eller har god återhämtningsförmåga.
Hur blir man resilient?
Resiliens är en psykisk egenskap som till stor del kan utvecklas. Goda relationer, medvetenhet om och tilltro till sin egen förmåga, träning och erfarenhet av att hantera utmaningar brukar nämnas som faktorer som stärker den.
Källor
- Wiktionary: resiliens
- Kunskapsbladets redaktion – så kontrollerar vi uppgifterna