Romerska gudar – och deras grekiska motsvarigheter

Den romerska mytologin ärvdes till stor del från den etruskiska mytologin, med åtskilliga lån från den grekiska. När Rom expanderade och kom i närmare kontakt med den grekiska kulturen identifierades de äldre italienska gudarna med gestalter ur grekiska gudar och deras myter. Därför har de flesta av de stora romerska gudarna en tydlig grekisk motsvarighet, även om kulten och rollerna i Rom kunde skilja sig åt.

Ett exempel på en typiskt romersk gud utan grekisk förebild är Janus, guden för portar, början och övergångar, som avbildas med två ansikten. Mars var ursprungligen en italiensk jordbruksgud innan han sammansmälte med den grekiske krigsguden Ares. Romulus och Remus, Roms mytiska grundare, sägs i sagan vara söner till just Mars.

De tolv viktigaste romerska gudarna

Tabellen visar de tolv gudar som brukar räknas som de viktigaste i romersk mytologi, deras ansvarsområden och deras grekiska motsvarigheter. Listan bygger på de tolv grekiska olympiska gudarna, men den romerska traditionen hade ingen lika fast kanon.

Apollo är den enda av de tolv som behöll sitt grekiska namn i Rom. Venus fick en särskild ställning i Rom genom kopplingen till Aeneas, Roms mytiske anfader, och därmed till släkten som ansågs ha grundat staden.

Andra kända romerska gudar

Utöver de tolv fanns en mängd andra gudar i den romerska panteon. Vissa var lånade från grekerna, andra rent romerska och ofta knutna till vardagens konkreta funktioner.

• Vesta – gudinna för härd och eld, med prästinnor kallade vestaler som skulle vara oskulder. Motsvarar grekiska Hestia.
• Pluto – underjordens och de dödas gud, motsvarande grekiske Hades.
• Proserpina – underjordens drottning, motsvarande Persefone.
• Janus – gud för portar, början och övergångar, avbildad med två ansikten. Ingen grekisk motsvarighet.
• Saturnus – jordbrukets gud, motsvarande grekiske Kronos.
• Faunus – skogarnas och herdekonstens gud, besläktad med grekiske Pan.
• Terminus – gränsmarkeringarnas gud, en rent romersk gestalt.
• Quirinus – ursprunglig krigsgud som senare identifierades med den gudomliggjorde Romulus.
• Portunus – gud för hamnar, förråd och nycklar.
• Cupido – kärleksgud, motsvarande grekiske Eros.
• Victoria – segergudinnan, motsvarande Nike.

Bokstäver och gudar

Latinska alfabetets bokstäver är inte uppkallade efter gudar. Alfabetet togs över från etruskerna, som i sin tur hade lånat det från grekerna, och det grekiska alfabetet bygger på det feniciska. Bokstävernas namn och former kommer alltså från äldre alfabet snarare än från romerska gudanamn.

Planeter uppkallade efter romerska gudar

Sex av planeterna i solsystemet har namn efter romerska gudar, medan Uranus bär en grekisk guds namn. Namngivningen följer en tradition som går tillbaka till babylonisk astronomi, men det är de romerska namnen som lever kvar i internationell astronomi.

• Merkurius – efter Mercurius, den snabba budbärarguden.
• Venus – efter kärleksgudinnan.
• Mars – efter krigsguden; planetens röda färg associerades med blod.
• Jupiter – efter gudarnas överhuvud, solsystemets största planet.
• Saturnus – efter jordbruksguden.
• Uranus – namngiven efter den grekiske himmelsguden, det enda namnet som inte är romerskt.
• Neptunus – efter havsguden; planeten fick namnet tack vare sin blå färg.

Månader uppkallade efter romerska gudar

Den västerländska kalendern går tillbaka på den romerska, och flera månadsnamn bär gudarnas namn. Mars är uppkallad efter krigsguden, och den romerska tideräkningen började ursprungligen under denna månad. Aprilis kopplas ibland till gudinnan Venus, men härledningen är osäker. Juni har föreslagits komma från Juno, även om även det är omtvistat.

Januari är uppkallad efter Janus, guden för början, vilket passar månadens roll som årets första månad. Augusti är däremot inte uppkallad efter en gud utan efter kejsar Augustus, och juli efter Julius Caesar. Månaderna september till december har namn efter de latinska räkneorden för sju till tio, från den tidigare romerska kalendern som började i mars.

Mytologin lever kvar

Den romerska mytologin har satt djupa spår i västerländsk kultur, från namnen på planeter och månader till ord som ”vulkanisk” efter Vulcanus och ”merkurialisk” efter Mercurius. Många konstverk från renässansen och framåt skildrar scener ur de grekisk-romerska myterna, och namnen används än i dag för allt från varumärken till rymdsonder.

Vanliga frågor

Läs också

• Grekiska gudar – de tolv olympiska gudarna och flerAllmänbildning
• Asagudar – de nordiska gudarna och vad de stod förAllmänbildning