Hoppa till innehållet
AAllmänbildning

Periodiska systemet – alla 118 grundämnen med kemiska tecken

Periodiska systemet ordnar alla 118 kända grundämnen efter atomnummer, med kemiska tecken och egenskaper som upprepar sig i grupper och perioder.

Av Christian Blom Uppdaterad Så kontrollerar vi fakta

Periodiska systemet innehåller 118 grundämnen, ordnade efter stigande atomnummer i sju horisontella perioder och 18 vertikala grupper. Varje grundämne har ett kemiskt tecken, till exempel Fe för järn och O för syre.

Vad är det periodiska systemet?

Periodiska systemet är en tabell över alla kända grundämnen ordnade efter sitt atomnummer, det vill säga antalet protoner i atomkärnan. Ett grundämne är en substans där alla atomer har samma antal protoner, och som inte kan brytas ner till enklare beståndsdelar med kemiska metoder.

Orsaken till att systemet kallas periodiskt är att grundämnenas egenskaper upprepar sig med jämna mellanrum. Ämnen med liknande kemiska och fysikaliska egenskaper hamnar i samma kolumn, eftersom de har liknande elektronkonfiguration i sina yttre elektronskal. Det gör att man ofta kan förutsäga ett ämnes beteende utifrån dess plats i tabellen.

Den första versionen av systemet ställdes upp av Dmitrij Mendelejev, som 1869 var först med att publicera sina resultat, och oberoende av honom Lothar Meyer. Allt eftersom nya grundämnen har upptäckts och den teoretiska grunden har fördjupats, har systemet modifierats och förfinats.

Nedan följer det periodiska systemet med alla grundämnen och deras kemiska tecken.

Hur systemet är ordnat

Perioder

En horisontell rad i systemet kallas period. Det finns sju perioder, och varje period motsvarar ett nytt elektronskal hos atomerna. Grundämnen i samma period har alltså lika många elektronskal, men olika antal elektroner i det yttersta skalet, vilket ger dem olika egenskaper.

Inom varje period återfinns i allmänhet metallerna på den vänstra sidan och icke-metallerna på den högra sidan. Atomradien minskar från vänster till höger medan elektronegativiteten ökar, vilket är en av flera periodiska trender som syns i systemet.

Grupper

En vertikal kolumn kallas grupp. Grundämnen i samma grupp har samma antal valenselektroner och därmed likartade kemiska egenskaper. Grupp 1 innehåller till exempel väte, litium, natrium, kalium, rubidium, cesium och francium – alla mycket reaktiva metaller utom väte.

Grupperna numreras vanligen 1–18. Vissa grupper har dessutom egna namn, som halogenerna i grupp 17 och ädelgaserna i grupp 18. Systemet delas också in i fyra block – s-, p-, d- och f-blocket – med ungefär likartade kemiska egenskaper inom varje block.

Metaller, icke-metaller och ädelgaser

Majoriteten av alla grundämnen är metaller. De finns framför allt på den vänstra och mellersta delen av systemet och kännetecknas av god ledningsförmåga för elektricitet och värme, samt förmåga att bilda positiva joner.

Icke-metallerna finns i övre högra hörnet av systemet. De leder elektricitet och värme sämre än metaller och bildar ogärna positiva joner. Mellan metaller och icke-metaller finns en övergångszon med halvmetaller, som har egenskaper mitt emellan.

Ädelgaserna i grupp 18 – helium, neon, argon, krypton, xenon, radon och det syntetiska oganesson – är särskilt stabila och reagerar ogärna med andra ämnen, eftersom deras yttersta elektronskal är helt fyllda. Detta är samma elektronstruktur som övriga ämnen strävar efter att uppnå genom kemiska reaktioner, vilket förklarar mycket av kemin.

Kemiska tecken

Varje grundämne har ett kemiskt tecken som vanligen består av en eller två bokstäver från ämnets latinska namn. Väte skrivs H (hydrogen) och koppar Cu (cuprum). När tecknet består av två bokstäver är den första alltid stor och den andra liten, till exempel Fe för järn och Cl för klor.

Tecknet kan stå för såväl grundämnet i allmänhet som för en enskild atom av ämnet. I kemiska formler anger tecknen vilka grundämnen som ingår i en förening, som i H₂O för vatten.

Grundämnen med svensk koppling

Sverige har en ovanlig plats i grundämnenas historia genom byn Ytterby på Resarö i Stockholms skärgård. Fyra grundämnen har fått sina namn efter orten: yttrium, terbium, erbium och ytterbium. Yttrium upptäcktes redan på 1790-talet och de övriga tre under 1800-talet, i mineral som brutits i Ytterbygruvan.

Ytterbygruvan är därmed den plats i världen som har givit namn åt flest grundämnen. Även andra grundämnen från samma fyndigheter har svenska kopplingar, bland annat holmium, som fått sitt namn från Stockholms latinska namn Holmia, och scandium, uppkallat efter Skandinavien.

Alla 118 grundämnen

Nedan följer en lista över alla 118 grundämnen med deras kemiska tecken, ordnade efter atomnummer. De fyra tyngsta ämnena, med atomnummer 113, 115, 117 och 118, är syntetiska och mycket kortlivade radioaktiva ämnen som kan bara framställas i partikelacceleratorer.

Alla 118 grundämnen med kemiskt tecken och svenskt namn.
Atomnummer Kemiskt tecken Svenskt namn Bokstäver
1 H väte 4
2 He helium 6
3 Li litium 6
4 Be beryllium 9
5 B bor 3
6 C kol 3
7 N kväve 5
8 O syre 4
9 F fluor 5
10 Ne neon 4
11 Na natrium 7
12 Mg magnesium 9
13 Al aluminium 9
14 Si kisel 5
15 P fosfor 6
16 S svavel 6
17 Cl klor 4
18 Ar argon 5
19 K kalium 6
20 Ca kalcium 7
21 Sc skandium 8
22 Ti titan 5
23 V vanadin 7
24 Cr krom 4
25 Mn mangan 6
26 Fe järn 4
27 Co kobolt 6
28 Ni nickel 6
29 Cu koppar 6
30 Zn zink 4
31 Ga gallium 7
32 Ge germanium 9
33 As arsenik 7
34 Se selen 5
35 Br brom 4
36 Kr krypton 7
37 Rb rubidium 8
38 Sr strontium 9
39 Y yttrium 7
40 Zr zirkonium 9
41 Nb niob 4
42 Mo molybden 8
43 Tc teknetium 9
44 Ru rutenium 8
45 Rh rodium 6
46 Pd palladium 9
47 Ag silver 6
48 Cd kadmium 7
49 In indium 6
50 Sn tenn 4
51 Sb antimon 7
52 Te tellur 6
53 I jod 3
54 Xe xenon 5
55 Cs cesium 6
56 Ba barium 6
57 La lantan 6
58 Ce cerium 6
59 Pr praseodym 9
60 Nd neodym 6
61 Pm prometium 9
62 Sm samarium 8
63 Eu europium 8
64 Gd gadolinium 10
65 Tb terbium 7
66 Dy dysprosium 10
67 Ho holmium 7
68 Er erbium 6
69 Tm tulium 6
70 Yb ytterbium 9
71 Lu lutetium 8
72 Hf hafnium 7
73 Ta tantal 6
74 W volfram 7
75 Re rhenium 7
76 Os osmium 6
77 Ir iridium 7
78 Pt platina 7
79 Au guld 4
80 Hg kvicksilver 11
81 Tl tallium 7
82 Pb bly 3
83 Bi vismut 6
84 Po polonium 8
85 At astat 5
86 Rn radon 5
87 Fr francium 8
88 Ra radium 6
89 Ac aktinium 8
90 Th torium 6
91 Pa protaktinium 12
92 U uran 4
93 Np neptunium 9
94 Pu plutonium 9
95 Am americium 9
96 Cm curium 6
97 Bk berkelium 9
98 Cf californium 11
99 Es einsteinium 11
100 Fm fermium 7
101 Md mendelevium 11
102 No nobelium 8
103 Lr lawrencium 10
104 Rf rutherfordium 13
105 Db dubnium 7
106 Sg seaborgium 10
107 Bh bohrium 7
108 Hs hassium 7
109 Mt meitnerium 10
110 Ds darmstadtium 12
111 Rg röntgenium 10
112 Cn copernicium 11
113 Nh nihonium 8
114 Fl flerovium 9
115 Mc moskovium 9
116 Lv livermorium 11
117 Ts tenness 7
118 Og oganesson 9

Supertunga och obekräftade ämnen

Grundämnen tyngre än uran kallas supertunga och förekommer inte naturligt i större mängder utan framställs i laboratorium. De är samtliga radioaktiva och många har halveringstider på bråkdelar av en sekund.

För ännu ej bekräftade grundämnen används provisoriska namn sammansatta av symboler för atomnumrets siffror, inspirerade av räkneord från latin och grekiska, med suffixet -ium. Ett ämne med atomnummer 119 skulle exempelvis kallas ununennium tills det bekräftats och fått ett officiellt namn.

Vanliga frågor

Hur många grundämnen finns det?

Det finns 118 bekräftade grundämnen i periodiska systemet, ordnade efter atomnummer från väte (1) till oganesson (118).

Vad är ett kemiskt tecken?

Ett kemiskt tecken är en förkortning av grundämnets namn, vanligen en eller två bokstäver från det latinska namnet, till exempel Fe för järn (ferrum). Den första bokstaven är alltid stor och den andra liten.

Vem kom på periodiska systemet?

Dmitrij Mendelejev ställde upp den första versionen 1869 och var först med att publicera sina resultat. Lothar Meyer kom oberoende fram till en liknande ordning.

Vilka grundämnen har upptäckts i Ytterby?

Yttrium, terbium, erbium och ytterbium har fått sina namn efter Ytterby på Resarö, där mineral med ämnena brutits i Ytterbygruvan. Yttrium upptäcktes på 1790-talet och de övriga under 1800-talet.

Källor

Läs också